Kundvagn

Inga produkter i kundvagnen.

Krönikor

Swahns krönika om Papadiamantis

måndag 5 september, 2016

Jan Henrik Swahn skriver initierat och spännande om bland annat Papadiamantis och hans roman Mörderskan i en krönika på nättidskriften Dixikon. Kul också att höra att en nyskriven opera som bygger på Mörderskan drar stor publik i Aten.

Läs hela krönikan på:
http://www.dixikon.se/oversatta-alexandros-papadiamantis/

Romanen Mörderskan kan du köpa i vår webbshop!

http://www.oppenheimforlag.se/product/morderskan/

Outhärdligt men samtidigt vackert och fullt av kärlek

torsdag 11 april, 2013

Författaren och recensenten Monika Häägg berättar i en krönika i Hallandsposten om sina känslor efter att ha läst Laurence Tardieus “Eftersom ingenting varar”.

Hon säger bland annat:

“Det finns ögonblick när en roman lotsar mig in i ett tillstånd som egentligen inte går att sätta ord på.”

 

Här kan du läsa hela krönikan!

Essä av Göran Strömqvist i Populär Poesi

onsdag 10 april, 2013
Författaren Göran Strömqvist har skrivit en essä om TERZINER HOS TVÅ SVENSKA LYRIKER OM HJALMAR GULLBERG OCH LOTTA OLSSONS TRÖSTANDE VERSMÅTT på Populär Poesi.
Han skriver bland annat: “Det är något av en lycka för modern svensk lyrik, stor… som liten, att den genom bland andra Hjalmar Gullberg och Lotta Olsson får förnyad kontakt med sitt ursprung i den klassiska poesin.”
Göran Strömqvist är författare och poet och kom ut med sin senaste diktsamling “Kartongerna på min vind” på Oppenheim förlag 2012.

Poeten Göran Strömqvist om livet och skrivandet

onsdag 7 november, 2012

Vi knådas till människor i vårt livs filialer barndomen, kärlekslivet, familjelivet, yrkeslivet, kulturlivet, sjukdomarna o.s.v. Jag har varit lärare i 40 år, gift lika länge, och har nu en backspegel att studera. Vad gör man med sina misslyckanden, sina bananskal och sin sena mognad? För vem mognar inte sent? Pensionärstiden ger tillfälle till överblick och rekapitulering, ett påstående som knappast är nytt. Men vad är nytt? Det är nytt som är nytt för den enskilde. För mig blev det en nyhet, att jag efter 30 års handledning av blivande lärare samtidigt förbättrade min iakttagelseförmåga, min språkliga och stilistiska säkerhet så pass, att jag fann det möjligt att skriva protokoll om mig själv, dvs dikter och noveller. Min arbetsmetod i yrket var att försöka notera mina iakttagelser så pass precisa att jag kunde överlämna dem direkt till lärarstudenten. Samtidigt växte behovet av en fördjupad människoiakttagelse fram som med tiden vändes mot mig själv. Och den har följt mig in i pensioneringen. Där upplever jag nu barndomen, familjelivet, yrkeslivet ännu en gång, påtagligt egocentriskt. Jag bryr mig mindre om samhället och världspolitiken. Jag har ett annat material att bearbeta, är snart 85 år. Man får passa på medan man är ung, som Putte Wickman brukade säga. Skrivandets resultat utgör belöningen för uthärdandet.

Intressant är att många av 2000-talets unga svenska författare redan verkar ta itu med sin ungdom. Johanna Nilsson och Daniel Sjölin till exempel. Runt mitten av förra seklet och tidigare tycktes författare mena att det krävdes ett mera genomlevat liv innan man börjar skriva om sig själv. Björn-Erik Höijer, Bertil Malmberg till exempel. Men undantag finns förstås. Dit hör ju Lars Ahlin som tidig ungdomsskildrare och Åsa Linderborg och Göran Thunström som förhållandevis sena. Man kan undra vad det är som triggar igång skildringen av den egna barndoms- och ungdomstiden hos en författare. Ibland ett behov av att skriva av sig eller att se tillbaka, att forska och reda ut vem man är och hur man blivit den man är. Eller ett behov av att se sig själv i den tid som var då och som är nu. Men skälen är av mindre betydelse. Det är ändå den litterära kvaliteten som räknas. Kanske finns likväl här något att beforska: Hur skiljer sig  ”sena” författares ungdomsskildringar från de ”tidiga”?  Vad uppehåller man sig vid? Vilka är problemen?

Själv är jag som sagt en sen arbetare i denna vingård. Men man vill likafullt bli läst. Till det krävs ett uppmuntrande förlag och – inte minst – läsare. Vem köper, lånar lyrik i våra dagar? Bibliotekstjänst drar ner på sitt intresse för nyutkommen lyrik därför att biblioteken inte köper in nya diktsamlingar därför att folk inte längre lånar sådan litteratur. Alltså får man jobba litet själv. Roligt är att hyra bord på en marknad, stå där och fånga blicken från någon passerande och ropa: ”Vill du att jag läser en dikt för dig? Kom så får du höra!” Och visst kommer man, står stilla och lyssnar och köper kanske en bok. Eller talar med en restaurang i närheten och erbjuder sin medverkan under en mysfredag: ”Välkommen till en kväll med god mat och lyrik. 200 kronor för måltiden. 100 kronor för en diktsamling.” Eller sätter upp en poster hos TRAKTENS LIVS med ett par tillgängliga diktböcker att bläddra i och beskedet: ”Jag kommer att gå runt och sälja de här böckerna på lördag. Och om du vill så läser jag också en dikt för dig. då”

Man får passa på medan man är ung.

 

Göran Strömqvist
som 2012 kom ut med diktsamlingen “Kartongerna på min vind” på Oppenheim förlag

Känner du till poeten och spelmannen Dan Andersson?

söndag 9 september, 2012

Förmodligen, åtminstone om du är 50+. Är du yngre känner du säkert igen några av de otaliga tonsättningar och inspelningar som har gjorts genom åren. Mest uppmärksammade på senare år är Sofia Karlsson och Dan Viktor Andersson.

I slutet av juli besökte jag Ludvika och trakterna däromkring. Där i Dan Andersson-land arrangeras varje år en Dan Andersson-vecka med ett gediget program med poesi, musik, kulturvandringar, föredrag och diskussioner. Artister och profiler från hela landet kommer till Ludvika för att spela och sjunga och träffa andra Dan Andersson-vänner.

Vi fick några oförglömliga stunder. I Skattlösberg parkerade vi bilen och gick de cirka 800 metrarna genom ett rofyllt kulturlandskap med hagar och ängar till Luossastugan där Dan Andersson bodde under några år i sin ungdom på 1920-talet. En pytteliten stuga som ofta välkomnade nattgäster som tacksamt accepterade en plats på golvet i det kombinerade köket, vardagsrummet och sovrummet. I stugan satt Linda Rattfält, en kvinna på drygt 50, extremt påläst på Dan Andersson och med en rik repertoar av Dan Anderssons dikter och sånger, många av dem med skogen och hårt arbete som kuliss. Här har hon suttit alla somrar, varje dag utom några lediga helger, sedan 1998. Vilket intresse och engagemang! Hon spelade, sjöng och berättade – okonstlat, lättsamt och berörande – utifrån våra frågor och önskemål. En upplevelse utöver det vanliga, i en miljö som även utan Linda Rattfält hade lämnat djupa avtryck.

Med djupa rötter i arbetarrörelsen hos hela vårt resesällskap blev besöket på Brunnsvik folkhögskola en omtumlande upplevelse. Här studerade Dan Andersson 1914-1915, men också några av våra politisk och fackligt engagerade familjemedlemmar som inte längre finns bland oss. Kvällen avslutades med ett poesi- och musikprogram där poeten Daniel Svensson, som fick ett av Västra Götalandsregionens kulturstipendier 2012, medverkade. Dan Andersson, som för övrigt också hette Daniel men kallades Dan, har alltid varit en stor inspiratör för Daniel som gärna diktar om skog och natur och den lilla människans plats på jorden.

En av dagarna tillbringade vi på finngården Rikkenstorp. Här slog sig göteborgaren Nils Holmdahl ner i sin ungdom, av kärlek och intresse för Dan Andersson och hans livsöde. Idag driver han gården tillsammans med sin familj och belönades tillsammans med sin fru Hélène Littmarck Holmdahl med Dan Andersson-priset 2012 för sina insatser att dokumentera Dan Anderssons verk och den skogsfinska kultur som Dan Andersson hade sina rötter i.

Höjdpunkten under våra fyra dagar i trakten var en minneskonsert med Sofia Karlsson. Hennes musikalitet, fantastiska sångröst och närvaro har gjort att hennes tolkningar av Dan Andersson har nått ut även till unga musikintresserade.

För det är väl just det som är problemet annars. Att många av de etablerade litterära sällskapen har en så hög medelålder att de på sikt riskerar att försvinna. För att uppmuntra ungt deltagande har Dan Andersson-sällskapet tagit in Daniel Svensson som ”styrelsepraktikant” på ett år. Hans huvudsakliga bidrag till sällskapets verksamhet blir att verka för ett ökat intresse för Dan Andersson i Göteborgsområdet. Ett första arrangemang med Dan Andersson-tema är planerat till hösten i Härryda kommun.

Det finns inte så många skogshuggare och kolare nuförtiden, som i Dan Anderssons diktning. Men hans texter handlar om den lilla människan, om natur och kärlek, om grubblerier och oro. Sådant som människor i alla tider sysselsatt sina tankar med.

Är du i närheten av Ludvika nästa sommar, stanna till! Oavsett om du kommer under Dan Andersson-veckan eller någon annan gång, kan jag lova en upplevelse som berör både unga och gamla.

 

Florence Oppenheim